Buxbomens medicinska egenskaper har varit kända sedan 1100-talet.
Under renässansen användes den till exempel som medel mot skallighet.

Bladen och rotbarken innehåller alkaloider, som i stora doser är giftiga för människor och djur.
Dessa alkaloider är febersänkande, svettdrivande, laxerande, främjande för gallsekretionen, samt har även visat sig ha en hämmande effekt på ett flertal tumörformer.