Otroligt flummigt...eller möjligen SANT?
Skrivet av Barbro 31 januari 2007, klockan 17:33
  Det här är min beagle Mille, en kille i sina bästa år.
Grejen han har om halsen är ingen id-bricka, fastän man skulle kunna tro det, och det är heller ingen julsak, trots att bilden är tagen på julafton.
Det är en hemgjord amulettpåse som innehåller hans chakra-sten.

Härmed är flum-varning utfärdad och den som är allergisk mot flum kan med fördel avbryta läsandet nu!

Beaglar är matglada varelser, som normalt brukar tåla det mesta av det som de sätter i sig och Mille är inget undantag. Under sina sex första år åt han och tålde ALLT. Därför blev chocken desto större när Mille plötsligt blev sjuk i slutet av sommaren.
Det började som en ren magsjuka, med kräkningar och diarré, men sedan fortsatte han att må illa i stort sett varenda natt...och det vägrade att ge med sig.
Dietfoder, mediciner, svindyr specialkost som beställdes hos veterinären - ingenting av detta gjorde någon som helst effekt. Det enda som fungerade var många och täta små måltider, så att magsäcken aldrig blev riktigt tom - alltså ett klassiskt symptom på magkatarr...men det tog lång tid och mycken oro innan vi fick diagnosen. Kostnaden blev också betydligt högre än vad jag egentligen klarade av med mitt aktivitetsbidrag.
Under hösten fick jag dock jobb och därmed bättre ekonomi, men samtidigt ökade stressen av att ständigt ligga på helspänn och lyssna efter hulk, hulk, oäällk, när man tvärtom behövde sin nattsömn för att orka gå upp om morgnarna.
Jag började ge upp hoppet om att Mille skulle bli frisk och när man är i den situationen griper man efter halmstrån.
Jag...

  • pratade med en kompis som brukar gå hos en homeopat. Kunde hon möjligen tänka sig att även behandla en fyrbent patient? (Det kunde hon faktiskt...men vi kom aldrig till skott.)
  • köpte en stor burk örter, som påstods ha en lugnande inverkan.
  • funderade på en djurpratare - för att få klarhet i vad som var orsaken.

    Sedan kom Företagsmässan. Min systers företag deltog och jag hjälpte givetvis till.
    I en av de andra montrarna stod en kvinna som var healer och sålde "kraftladdade" föremål. Av henne köpte jag en Blå band-agat*, en så kallad chakra-sten, vars egenskaper matchade det som fattades Mille.
    Jag TROR inte på sådant, men jag tänkte att "vadå?" Stenen var nästan gratis, så jag blev inte direkt ruinerad av att "ta steget ut i det okända".
    Jag sydde en liten påse som jag knöt in den i - en amulett - och hängde den om hundens hals...
    NU kommer vi till det fantastiska!
    Han blev lugnare nästan omedelbart och bara en vecka senare vågar jag påstå att han var frisk!
    Jag hade just fått hans biopsi-svar och hämtat ut en burk kortison från Apoteket. Den står ännu oöppnad - vilket jag är tacksam för - men ta mig tusan om jag begriper vad det egentligen var som hände.
    Skulle Mille ha tillfrisknat, även UTAN sin amulett, eller skulle han ha fortsatt som förut, med sina eviga hulkningar?
    Jag hade bra gärna velat veta...men något svar lär jag nog aldrig få.

    *) BLÅ BANDAGAT
    Chakra: Hals och solar plexus.
    Egenskaper: Stärker ditt egenvärde, lugnar, renar, ger trygghet, bearbetar otålighet.
    Användning: Febernedsättande och ger lindring vid brännskador, läkning av magsår.